Betraktelse

För några veckor sedan hittade jag en liten bok i min bokhylla på kontoret. Frågan är om den egentligen kan kallas för bok då den inte är större än ett halvt A5-papper och bara är ca 30 sidor lång. Boken skildrar dess författares möte med två dödsdömda fångar i ett amerikanskt fängelse. Där i fängelset i väntan på att avrättas hade de funnit Kristus. Eller kanske är det snarare tvärt om, Kristus hade funnit dem.

Om Guds nåd och kärlek är sådan som kristna hävdar att den är, så är den nästan provocerande. I det amerikanska rättssystemet finns tyvärr exempel på människor som blivit dömda till döden på mycket vaga grunder. I vissa fall har människor blivit friade efter att ha suttit oskyldigt dömda under många år. I andra fall har det visat sig efteråt att den som avrättats inte var skyldig. Men i det här fallet var det bortom alla tvivel att de fångar bokens författare samtalade med var skyldiga. De hade gjort sig skyldiga till grova och brutala mord, i det ena fallet var offren den dömdes egna föräldrar. Ändå vittnade de om hur de funnit förlåtelse och nåd hos Kristus.

I Nya testamentet möter vi också två dödsdömda fånga, de två brottslingarna som korsfästes vid sidan av Jesus. Lukas skildrar hur en av dessa säger: ”Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort” (Luk 23:41) och därefter ber han Jesus tänka på honom (Luk 23:42). Det var brottslingens sista önskan och Jesus svar är förstummande.  ”Idag skall du vara med mig paradiset”. Var det allt som krävdes? Att den dödsdömde fången bad om en tanke?

Där i fängelset visar det sig att även dessa fångar har en önskan, en önskan som de vill skicka med bokens författare. De vill att han lovar dem att göra allt han kan för att så många människor som möjligt skulle få höra talas om Jesus. Själva satt de ju inlåsta i fängelse i väntan på avrättning, de kunde inte dela med sig av budskapet om Kristus i särskilt stor utsträckning. Dessa båda fångar hade upplevt något genom tron på Kristus som de önskade att så många som möjligt skulle få tag i. Kanske skulle man kunna säga att erfarenheten av Guds nåd väckte en vilja hos dem att dela nåden med andra.

Aposteln Paulus uttrycker något liknande i sitt första brev till församlingeni Korint när han skriver: ”Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig (1 Kor 15:10).

På gång

Årsmöte

På lördag har vi årsmötesfest. Förra året testade vi ett nytt upplägg, vi kombinerade årsmötesförhandlingar med en fest. Vi försökte korta ned formaliapunkterna och istället lägga krutet på att komma samman som församling för att tacka Gud för året som gått och samtala om vad som ligger framför, och samtidigt ha det trevligt tillsammans. Feedbacken från församlingen var positiv och därför satsar vi på samma upplägg i år igen.

Körsång

Finns du som tycker det är roligt att sjunga i kör? Härligt, under våren finns möjlighet att vara med och sjunga i kör. Kören träffas under ledning av Hans-Lennart Raask den 21/2 och 28/2 samt den 7/5 och 15/5 för att öva inför medverkan i gudstjänst den 3/3 och 19/5. Alla som tycker om att sjunga är välkomna. Övningarna börjar kl 18.30 och håller på ca 2 timmar.

Antropolog på besök

Under februari och mars månad kommer du som rör dig vår kyrkobyggnad kanske stöta på ett nytt ansikte. Vi har nämligen besök av en tjej som heter Mathilda Celan som studerar antropologi vid Göteborgs universitet. Under våren arbetar hon med sitt examensarbete och hon har frågat om hon får göra en antropologisk studie i vår församling. Efter att jag och Carina träffade Mathilda beslutade styrelsen att säga att hon var välkommen att genomföra sin studie hos oss. Hon kommer finnas med som en ”fluga på väggen” och studera vad som händer i vår församling och även tillfråga några av församlingens medlemmar om att göra intervjuer. Du hittar mer info på anslagstavlan i kyrkan eller här.

/Andreas Engström
Pastor och föreståndare
Equmeniakyrkan Gråbo