På gång

Vi har gått in i ett nytt år och efter ett antal dagars ledighet är jag tillbaka på arbetet. På fredag leder jag en begravningsgudstjänst och nästa vecka är det dags för Equmeniakyrkans vinterkonferens. Idag har jag förberett material för de kretsföreståndare som vill ha lite input vad det gäller innehåll till stugmötena den 13:e och alldeles nyss skrev jag ut en lista med församlingsmedlemmar som fyller jämnt under det kommande året och som då kommer få uppvaktning från församlingen. Utöver det ämnar jag i att i början av året träffa mötesledare, smågruppsledare och andra för att peppa och uppmuntra inför ett nytt år. Så man kan nog säga att arbetet dragit igång med en rivstart efter julens ledighet.

Till uppbyggelse

När jag skriver dessa ord har vi lagt lite mer än ett dygn bakom oss av det nya året. I någon mening är inget nytt, allt är som det var föregående år. Samtidigt vet vi av erfarenhet att ett nytt år kan föra med sig stora glädjeämnen såväl som stora sorger. Ja egentligen gäller det varje ny dag vi blir given.

Våra många tekniska framsteg och vårt materiella välstånd till trots så vet vi inget om vad som händer imorgon. Vi kan tro oss veta vad som väntar, vi kan ha gjort oss planer, planerat och förberett inför det ena eller det andra. Men ytterst sett är morgondagens innehåll okänd för oss var och en. Herrens broder, Jakob, skriver tämligen osminkat:

Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner.  (Jak 4:14)

Sådana är vi och så är det också med det kommande årets innehåll. Vi vet inte vad som väntar för oss på ett personligt plan och inte heller vad som väntar oss som församling.

I söndags predikade jag om att den bästa utgångspunkt jag kan tänka mig att ta sig an en sådan situation, att möta en okänd morgondag utifrån, var som ett Guds barn. Därför att som Guds barn tillhör man Gud och är föremål för hans godhet, omsorg och kärlek oavsett vad som än väntar. Därför att Gud är beständig och förblir den samme genom allt. Med Hebreerbrevets författares ord är ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.” (Heb 13:8).

Carl Olov Rosenius, 1800-talspredikant och väckelseman reflekterar över detta faktum och utbrister i lovprisning:

O, vilken stor tröst i tidens alla växlingar att Kristus lever och är densamme i går och i dag och i all evighet! Här finns hjälp för allting. Vad kan vid ett årsskifte vara mer värdefullt att betrakta för kristna? Vilken tröstande och kär tanke när man funnit att Kristus är allt i alla! Vad skulle kunna vara ett lämpligare fältrop än detta: Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i all evighet.

Du som känner Kristus, du har mer än en gång upplevt att Herren är god. Du har smakat och sett, hur ljuvlig Herren är, hur stor han är i nåd och barmhärtighet, hur trofast och mäktig han är, hur han hjälper i all nöd. Kom ihåg att han är likadan ännu i dag och förblir densamme i all evighet! Han kan omöjligen förändras, ty han är evigheternas Fader, densamme hur tiderna än skiftar. Det är endast i våra känslor, tankar och föreställningar som det växlar och förändras. Men mitt under allt detta är Kristus oförändrad, alltid densamme.

Detta är goda nyheter i en tid av ständig förändring. Det finns en fast punkt i tillvaron att orientera sig runtomkring.

Förbön och tacksägelse

Den här veckan får du som ber gärna be för:

  • Nytt år. Vi har just gått in i ett nytt år. Be att församlingens medlemmar och att människorna som bor i Gråbo får en bra start på det nya året.
  • Stugmöten. Om ett tag är det dags för traditionsenliga stugmöten. Be för alla de som inte tillhör vår församling som deltar i träffarna i hemmen.
  • Valberedningens arbete. Valberedningen arbetar vidare och vi fortsätter att be att Gud kallar och fyller de platser
  • Tacka. Tacka Gud för den trofasthet han visat under året som gott.

/Andreas Engström
Pastor och föreståndare
Equmeniakyrkan Gråbo